fredag 27 mars 2009

Nu har det hänt igen...

Jag blir inte klok på det här.

I tisdags morse fick min älskade Kevin ett krampanfall igen.
Klockan var 08.00 och han kom in till badrummet där jag var. Vi stod och pratade medan jag sminkade mig. Då ser jag hur han börjar himla med ögonen och förstod genast vad som var på gång. Jag ställde mig bakom honom för att ta emot honom, varpå han flög bakåt...i ett anfall. Jag lyckades fånga honom, förstår inte var jag fick kraft ifrån. Jag höll i honom så gott det gick medan han krampade...stående. Jag böjde mig sakta ner så jag kunde sätta mig med honom. Han krampade medan jag skrek på mig man. Efter ett tag kom han och jag bad honom ringa ambulans.
Jag var helt förtvivlad. Att se sin son krampa så kraftigt och tugga på sin tunga så blodet rinner ut är något av det värsta en mor kan se.

Anfallet varade 4-5 minuter och ambulansen var här väldigt snabbt.
De kollade så att allt var OK med pojken min, satte en kanyl i hans arm och lade honom på båren. Kevin var nu kontaktbar men fattade inte vad som hänt. Han grät lite.

Jag åkte med min bil till barn- och ungdomsmottagningen där Kevin låg. Jag var förtvivlad.
På dagen vid 12-tiden gick jag till cafeterian för att köpa mackor till min man och Kevin och när jag kom tillbaka hade Kevin ytterligare ett pågående anfall.
Jag nästan föll ihop av gråt så en sköterska tog mig till ett annat rum. Jag kände mig så rädd och liten och jag orkade inte se mer. Det var två sköterskor som tog hand om honom men de bad min man om hjälp för Kevin var för stark. Han är ju trots allt 193 cm lång.

Efter anfallet sov han ett tag för de hade även injicerat Diazepam (tror jag det heter) så att anfallet skulle sluta. Men han sov även för att det är så stor påfrestning för hjärnan att få ett stort anfall (Grand mal).

Det var ju drygt två och en halv månad sen förra gången (4 januari) han hade anfall så jag trodde att han inte skulle få fler...men så var icke fallet. Däremot fick Kevin ta ett EEG för tre veckor sen och det visade på epileptisk aktivitet när han sov.

Efter ett läkarutlåtande bestämdes det så att Kevin skulle börja medicineras. Nu räknas han som epileptiker vilket gör honom och oss andra väldigt ledsen. Det finns vissa saker som han inte får göra som andra får. Han får inte ta körkort, förrän han varit anfallsfri i två år. Han får inte bada i havet. Han får inte bada i badkaret, utan tillsyn mm.
Han måste äta och sova på regelbundna tider (det borde vi ju alla göra såklart) mm.
Hans medicinering började redan på tisdags kväll. Medicinen som han äter heter Hermolepsin Retard och börjar med 100 mg morgon och kväll för att under en månad trappas upp till 400 mg morgon och kväll. Den ska han äta varje dag i två år. Sen ska de ta bort medicinen och se om han blir anfallsfri...om inte så medicineras han igen. Det kan vara övergående då hans hjärna mognar. En hjärna är inte riktigt mogen vid 17 års ålder.

Så är det mina vänner. Nu är jag så orolig igen och vakar som en hök över honom. Jag har ont i magen hela tiden och är livrädd att han ska få ett anfall och jag inte är där...för att hjälpa. Jag vet jag vet, jag måste visa mig stark, för Kevins skull men det är inte lätt. Jag kan inte äta och när ingen ser...gråter jag.
Jag vet att det blir bättre. Jag behöver bara tid.

Ha det bra alla bloggvänner. Jag hoppas det inte tar många dagar innan jag kan blogga igen. Men när jag känner mig lugnare kommer jag och hälsar på er.

Kram på er


Vänligen Inka

torsdag 19 mars 2009

Host host host...och annat

Hej mina älskade bloggvänner.

Vad skönt att vara tillbaka. Jag har saknat er såååååå. Varför har jag inte varit inne på ett tag, varken hos er eller hos mig???
Först har jag varit på kurs i Sundbyberg. Sedan har jag varit så förkyld (är inte riktigt frisk än heller).
Sedan har vi köpt en "NY" begagnad bil. En sjusitsig Toyota Previa, blev det. Äntligen kan jag frakta alla loppisprylar jag köper, utan att behöva låna Barbros bil. Vår gamla Volvo sjöng på sista versen och har gett upp med besked. Så fort jag vrider om nyckeln, hostar den och när jag gasar börjar den hoppa och smälla. Det är visst något med kamremmen...eh, what´s that and who cares? Hahahahahahaha!

Och hela vardagsrummet svämmar över av möbler som målas för fullt, till försäljning. Vi åker ju som sagt till Norge i början av april, hela familjen. Och då kan det kännas skönt med lite extrapengar. Om jag nu lyckas sälja dem, vill säga.
Egentligen skulle jag och min äldsta son åka till Paris men ändrade våra planer till en familjetur till Norge istället. Det ska bli underbart att träffa alla.
Åh, vad jag längtar efter dem nu. MAMMA, VI KOMMER OM TVÅ VECKOR...HÅLL UT!

Så nu mina vänner....I´m back!

Men, från det ena till det andra...Jag har ju tapetserat också. Håll till godo!











Denna tapet har jag, hör å häpna köpt på RUSTA. Och om inte det vore nog så kostade den endast 129:-/rullen. Jag har letat ett tag efter en fin tapet som jag ville ha på väggen bakom den underbara träsoffan/sängen jag fick till min födelsedag. Och nu känner jag att jag vill lägga in lite mera färger...i allt det vita.





Just look at this!





Lampan på väggen hittade jag på loppis för...40 penningar.





Och lampan (likadan som den på väggen) på bordet kostade också 40 kronor på samma loppis...den köpte jag en vecka senare. Behöver jag tala om att det var på favoritloppisen?





Är inte tapeten härligt bondromantisk, så säg?





Jag vill nästan gråta. I går kväll var det meningen att jag skulle titta på TV, men mitt huvud vreds åt detta håll. Känns som ett annat rum. Jag glodde till jag nästan fick nackspärr.
Tror ni mig när jag säger att..."JAG ÄR MER ÄN NÖJD"?


Så kram på er alla bloggelibloggisar å ha nu en Härlig Helg.

Kram Inka

måndag 9 mars 2009

Och så var det klockan då...

Kommer ni ihåg...

Hualigen, verkligen läskigt med allt låtsasguldigt, va? Men orsaken till köpet var att den hade POTENTIAL. Och det har den ju.




En lönnlucka.





Men som jag sagt förut...Allt kan förändras. Slita ut det läskiga urverket, ge det till 3-åringen, tillsammans med den största hammaren...och låta honom få bullta och slå på det...bäst han vill. Bättre än glass, verkade han tycka. Hans ögon har aldrig glittrat så mycket och hans mun har aldrig varit bredare. "-Dante laga klockan"



Anno 2009




Och vad passar inte bättre än en gammal hederlig väckarklocka...som jag ropade in på Tradera?
Det fick ersätta det andra urverket.



A quelle heure? Vad är klockan?,...på franska.




Och så var det med det. Ingenting är omöjligt. Så det så!


Kram på er alla go´vänner. Me like you all!

Kram kram och ha en härlig vecka.

fredag 6 mars 2009

Det är roligt att fylla år...

...för då är det liksom bara MIN dag. Alla andra 364 dagar passar man upp, man trixar å fixar, ser till att det finns mat på bordet (Min man kan inte laga mat - ointresse). Jag älskar att laga mat, oftast. Min man städar visserligen men jag är mer intresserad av att ha det rent än vad han är. Så städar gör jag också. Mina främsta vänner heter Ajax och Jif. Och en annan doftsubstans får också bidra; ros, hyacint eller jordgubb.
Jag ser till att det ena barnet kommer till dagis med rena kläder, borstade tänder och ett kammat hår. Jag ser till att den äldste sonen kommer till skolan med frukost i magen och att läxorna är gjorda. Sen tillkommer tröst, diskussioner, spela spel och en och annan insats som sjukvårdare, psykolog och slagpåse (av en ibland trotsig och arg 3-åring, hahahaha) I morse kastade han sin napp rakt i mitt öga, så att jag såg blixtar. Det var inte skönt, men när han såg att det gjorde ont på mamma, började han gråta. Så det var bara att förklara att; -Så kan man inte göra, för det gör ont. Efter ett tag funkade ögat som det skulle igen.

Men idag är det MIN dag, bara MIN!

Jag fick frukost på sängen. Det var levande ljus, blommor, goda baguetter men sallad, skinka ost, gurka och tomat. En bautastor kopp nybryggt kaffe. Ett fint födelsedagskort med trycket "Grattis på 25 årsdagen" men jag fyller 45. Jag fick 2 presenter innehållande 6 st DVD-filmer, nämligen mina största favoriter...SEINFELD. Det var säsong 4-9. Jag blev alldeles jätteglad. Annars är jag mer begeistrad av Brittisk humor. Men Seinfeld-gänget är så roliga.
Alla karaktärer är alldeles underbara och det är en otroligt intelligent humor (i mitt tycke).
Sen fick jag ju träsoffan (eller det är en säng, egentligen) också, av min man och söner. Och den är jag ju störtförälskad i, som ni redan förstått.

Vi ska fira min födelsedag på söndag med tårta, kakor och kaffe. Så idag ska jag baka (jag är inte speciellt duktig på att baka. Smaken blir god men utseendet på bakverken, hahahaha), måla lite stolar som ska säljas och...STORSTÄDA!

Så min födelsedag är bara min...men bara ett par timmar på morgonen, hahahaha!

Och här kommer några bilder till...på soffan/sängen:



De vita tavlorna till höger om soffan hänger inte kvar. Nu har jag två andra med mörka ramar, som den till vänster...bredvid lampan. Mycket snyggare. Kanske byts det till något annat. Det får tiden utvisa.





Lampan till vänster köpte jag i lördags på loppis för 40:- och den till höger också, den lilla...också 40 riksdaler.





Och ser ni, att här har även Douglas tagit plats. Nu verkar det som om han vill vara med på bilder...plötsligen. Katterna älskar att ligga i den vackra soffan/sängen...helt förståeligt.




Denna bild var så oskarp, så jag trixade lite i Photoshop. Inte blev den så mycket bättre men konturerna är ganska skarpa dock.



Ha nu en mysig och trevlig helg och lova att vara rädda om varandra.

Jag tror inte jag kommer att ha så mycket tid att kommentera inne hos er i helgen. Jag hoppas ni har överseende med det. Jag har väldigt mycket att göra i helgen. Men när städning och firande är över kommer jag in till er och gottar mig i alla vackra bilder.
Man får välan hoppas att de där "Piloterna" vinner Andra chansen i Norrköping på lördag. Dem var det drag i.

Puss å Kram...från födelsedagsbarnet, eh födelsedagstanten.

tisdag 3 mars 2009

Daisy, Douglas och FÖRÄLSKELSEN

Jorå, mina älskade katter Daisy & Douglas har jag inte gömt undan. De har varit med förut, i tidigare inlägg. Douglas & Daisy är gifta sedan 2003. Vi hade präst (moi!) och stor fest med presenter och kalasmat till katterna, bestående av: paté med röd stenbitsrom och vispgrädde. Vigselbevis med deras tassavtryck har vi också. Och cirka 9 veckor senare kom 6 bedårande kattungar.

Så här, kära vänner bjussar jag på några bilder av dessa bedårande familjemedlemmar



Princess Daisy Fuentas Vargas Stabbetass
(ser ut som en sten på ben men söt som bara den)



AKTA!...INNAN JAG ÄTER UPP ER.

Douglas Superduperkillen Stabbetass






Jorå...skinka är helt okej!





-Jag såg den först!



Från det ena till det andra blev jag ju störtförälskad.........och att bli det har sitt pris. Först bytalånas bil med Barbro, sen puttra iväg till det lilla samhället mellan Malmköping och Eskilstuna och hämta den.
Och när vi väl lyckats trycka in den i bilen...fick vi knappt själva plats. Vi satt framåtlutade med ansiktena skrämmande nära framrutan...medan gaveln på kökssoffan pressade sig in i våra nackar. Skulle vi bli påkörda bakifrån hade vi blivit halshuggna genast.

På vägen hem stannade vi och drack kaffe...som vi hade med oss. Jag vet, pensionärsvarning (Hallå! vi bor bara 7 mil därifrån). Men ack så trevligt det var ...att få sitta och dricka kaffe, i naturen, med min man vid min sida...(pensionärsvarning igen). Sen kom stickande starka vindar och vi började hacka tänder. Vi sprang tillbaka till Volvon, pressade oss in och gasade hemåt.

Men, det var värt allt det. För kolla vad fin den är. (Tycker jag i allafall)



FLÄMT!





Vilka detaljer. Vilken snickarglädje. (Är det då man skrattar medan man snickrar?)





Så va´re ju det där med målningen då...Jorå, så blev det...Ja, vitt asså.

Men det finns inget att sitta på så Markus ska snickra en sits imorgon.



Nöjd? JA!





Soffan är faktiskt en födelsedagspresent från Markus och Kevin. För Inka råkar fylla år om några dagar. Jag fyller vanligtvis en gång om året...som alla andra.


Och naturligtvis tillkommer en sits och ett antal fina kuddar. Visar det senare.

Kram på er alla go´vänner och ni är ju bara för gulliga med alla era fina kommentarer.

söndag 1 mars 2009

Väggmålning på Dantes rum

Här har jag målat en väggmålning i Dantes rum, ovanför hans säng. Kommer fler bilder på helheten då jag har fixat lite mer och finputsat detaljerna i målningen. Den är ca 90 cm bred och kanske 65 cm hög. Han är ju mammas lilla prins sötnosen. Han är fortfarande så liten att jag får pussa på honom massor. Min stora älskling Kevin får jag ju inte röra i onödan, men ibland lyckas jag pussa honom på kinden...som följs av URK! från hans sida.





Och här är Douglas som sitter på fönsterblecket och solar sig...



...i sin glans. Ja han ser ju lite blek ut. Så bedårande han är.


Ja, just det...jag är fortfarande störtförälskad, hehe.

Kram mina älskade vänner.