lördag 30 april 2011

Tar en bloggpaus

Tack för de fina och stöttande kommentarerna. Tar en bloggpaus! Är så ledsen! Hänt för mycket med min älskade son. Måste försöka hitta tillbaka.

Kram Inka

onsdag 27 april 2011

Tar detta aldrig slut?

Efter anfallet han fick, kräktes han och sov några timmar.Vid halv sju på kvällen åt han mat och sen tittade vi på "Vem vet mest" på tvåan, som vi alltid gör. Vid åtta satt vi i soffan och plötsligt pekar Kevin med armen rakt ut och han skriker rakt ut, högt. Han får ett anfall, är helt stel och slutar andas. Vet inte hur länge men jag minns att jag skriker att Markus ska ringa ambulans för Kevin andas inte och ögonen stirrar utan reaktion. Man märker att hans kropp kämpar och försöker andas. Jag får panik och då börjar han krampa kraftigt. Ambulansen är snabbt på plats. De tar hand om honom och sätter en nål. När kramperna är över är han helt borta. Blodet rinner från munnen eftersom han biter sig i tungan. Vi kommer till akuten och allt är dimmigt. Läkaren pratar med oss och beslutar att vi ska öka hans dos. Kevin börjar komma tillbaka men han minns ingenting. Han vet inte vilken dag det är och inte datumet. Vid halv tolv på natten vill Kevin hem men det vill inte doktorn.Men Kevin är myndig och får sin vilja igenom. Jag är orolig.
När vi kommer hem verkar Kevin rätt okej och till och med skrattar. Han sitter på en stol i köket då han plötsligt börjar stirra och kasta med huvudet. Vi andra skriker..."-Nej, inte nu igen" varpå Kevin flyger av stolen och ner på golvet. Ambulansen kommer igen och jag gråter hela tiden. Det blir snabb färd till sjukhuset eftersom han slutade andas igen. De sätter en nål igen och nu hamnar han på intensiven. Där övervakas han hela natten och Moa och jag är i anhörigrummet hela natten. Jag bara springer och kissar och dricker vatten hela tiden. Är så rädd och nervös. Äter inget!
Fy f..n! Jag tappar kontrollen i mig. Pratar med personalen om att jag måste få prata med någon. Hon lovar att kolla upp det.
Kevin stannar där hela natten. Vid ronden nästa dag säger doktorn att han ska få en medicin till som heter Keppra. Och ska även fortsätta med sin Lamotrigin.
Igår förflyttades han till en annan avdelning då det inte är någon fara för hans liv. 3 anfall på en dag är mycket. I morse kom en kurator och pratade med mig. Jag började gråta på en gång. Det kändes bättre men hon sa att jag måste träffa någon mer regelbundet så nu har jag ringt VC. De ska ringa mig idag.
Man är väl som kvinnor flest. Man finns där, man lagar mat, inreder, syr, tecknar, städar, jobbar-både på jobb och ideellt. Too much! Familjen kommer först och jag får nog prioritera bättre.
Som sagt, Kevin ligger i sin säng nu, hemma och spelar lite fotbollsspel. Nu ska han bara vila och ta det lugnt. Och jag...har ont i hjärtat och ska försöka hitta en väg tillbaka till ett normalt liv.

Kram på er alla

Inka

måndag 25 april 2011

Epilepsianfall igen

Klart att man helst vill skriva om inredning, men ibland kommer saker emellan som är viktigare än inredning och allt annat för den delen. Nämligen familjen. Min son fick diagnosen epilepsi i mars 2009. Så tragiskt var det, vi hittade honom på köksgolvet, mitt på dagen, en söndag i januari med kramper. I fallet hade han fått  skrapsår över hela ryggen. Då visste vi inte vad som hade hänt och jag fick panik. Ambulansen kom och han fick åka till Eskilstuna. Där fick han ytterligare ett anfall, vid åtta på kvällen. Jag fick panik igen. Fick beskedet att 2 anfall är inga anfall. I mars, samma dag han fick diagnosen, fick han ett anfall i badrummet kl 8 på morgonen. Som tur var var jag där och kunde ta emot honom. Han är 196 cm lång så fallet kan bli väldigt kraftigt. Dessutom faller han inte ens utan han kastas bakåt. Han fick ett till anfall samma dag då vi var på sjukhuset, vid elva-tiden. Den dagen fick han medicin första gången och blev diagnositcerad epileptiker. Ingen i min eller hans pappas släkt hade haft eller har epilepsi. Nästa anfall fick han i september samma år då han var ute och åt lunch med sin kompis. Han hade haft kraftig huvudvärk dagen innan och även denna dag. Han fick anfall på väg tillbaka till skolan.
Sedan gick det över ett år till nästa anfall. Den 26 november 2010 och allt kändes bra innan dess.

Den 4 mars i år skulle han till Norge för att göra 6 veckors praktik (han går barn- och fritid). Två dagar innan fick han ett anfall igen hemma hos sin fästmö, i sängen. Jag ringde läkaren som sa att han tyckte Kevin skulle åka i allafall och att han skulle öka medicindoceringen bara. I Norge gick allt bra och han kom hem för en vecka sen. Men i dag kl. 2 fick han ett anfall igen. Jag blir så ledsen. Varför slutar inte anfallen??? Vet ni, jag går ständigt med en klump i bröstet av oro. Jag gråter när ingen ser. Jag vet inte hur jag ska rubba stenen som värker i mitt bröst.
Min väninna Marie-Helen dog 1997 på grund av epilepsi. Hon var en mycket god vän till mig och kanske är det det som gnager i mig. Mardrömmen är att allt kommer gå som det gick för Marie-Helen. Hon blev bara 27 år.

Älskade Kevin, jag önskar att jag hade epilepsi, istället för dig. Du är ung, du har så mycket framför dig.Jag önskar du slapp detta, min älskade juvelpojke.

Kram mamma

onsdag 6 april 2011

sovrum - hall - Byrå före - och efter & trissvinst

Hej alla sötnosar! Hoppas ni alla har det bra så här i vårvärmen. Visst är det underbart, så säg? Jag är så överlycklig. Här om dagen kunde jag för första gången i år sitta ute, i en dynbeklädd trädgårdsstol och avnjuta en god kopp kaffe med ett uns av kanel i...mycket gott för övrigt. Solen värmde mitt bleka ansikte och fåglarna kvittrade förväntansfullt.

Här kommer några bilder, på lite av varje:




 Ni har säkert redan sett denna byrå förut men jag kan inte låta bli att visa den igen. Dels för att spegeln inte tillhör byrån alls. Den lösa spegeln köpte jag separat på en loppis. Endast 45 kronor kostade den. Älskar!





 Finns det verkligen någon av alla er bloggare som INTE älskar vita ranunkler? Även om de inte är äkta.





 Ville bara visa min fina gjutjärnslampa jag köpte på loppis. Och veckan efter spegeln...på samma loppis. De hör dock inte ihop...eller?



 Sen fick de små skolplanscherna komma till denna vägg istället...tillsammans med provdockan




 BYRÅ FÖRE...

 Blocketfynd! Men först tog jag bort den målade zinken för att den hade blivit så buckelibucklig. Det var ett tufft jobb ska jag säga.



 Sedan lossade jag på denna, som ska byta plats och sättas nedantill.



 Så ja, nu kan jag börja grunda...



 ...kladda kladda och kladda...




 Så där ja, då var det klart!


 Satte den hängande delen nertill, så det blir snyggare då luckan står öppen



BYRÅ EFTER...

 Och så lite dekoration



 Jag blev nöjd. Tänk vilken skillnad det kan bli.





Plötsligt händer det. Och det gjorde det. Tusen kronor rikare. Tackar!




På söndag ska jag på invigningen av den nya inredningsbutiken på Öster i Nyköping, Rut & Signe. Ska bli så trevligt. Och innehavaren Marie...hon är lika trevlig hon. Mer om hela invigningen i mitt nästkommande inlägg. Puss å Kram på er alla!


Inka