Hej, alla raringar där ute...både här i Sverige och alla sötnosar i mitt hemland Norge.
Nu är det åter dags för Melodifestivalen igen. Som alla vet vann ju söta Alexander Rybak förra året. Han var enligt min mening bäst. Hoppas verkligen att Sverige kommer igen. De senaste åren har vi ju legat och skvalpat i bottenskiktet. Men jag har inget hopp i år heller. Att vi är världens tredje största musikexportör spelar ingen som helst roll när det nalkas Eurovision Song Contest minsann. För då har ju hela Europa sitt att säga och smaken är ju som baken, klyvd hahahaha.
Apropå inlägg man gör har jag bestämt mig för att i nuläget kommer jag inte lägga in så ofta. Jag känner som så många andra bloggare att kreativiteten ibland tryter. Då är det bättre att ha längre uppehåll mellan inläggen...än tröttna helt.
Men nog om det. Vad har jag haft för mig i det sista? Någon som kan gissa? Målat? JA, alldeles rätt. Var det någon som blev förvånad eller???

Målade en kvinna från 1700-talet på mittendelen av skänken.

...som vandrar i parken med lite litteratur. Kanske ett kärleksbrev från sin älskade.

Ett pottskåp i maritim stil, med kompassros och allt. Texten "Nous Naviguons!" betyder "Vi seglar!"

...som man kan dekorera med allehanda vackra tyger och ting

En hylla...

...och en till. Med en fransk lilja

Denna bild är något otydlig men som ni kan se ar bordet grönt innan...det blev vitt, shabbat och textat.

Ett gediget skåp som nu bor på fashionabla Östermalm i Stockholm...där det naturligtvis passar bäst. Ett sådant skåp gör sig inte lika bra under lågt tak, hihi.

Dessa två karmstolar var det nästan ett år sen jag målade. Men jag tycker de är så ljuvliga. De var rosa innan. Sen blev de vitaste vita och efter att symaskinen gjort sitt skulle de passa bra på vilka slott eller herresäten som helst. Men de bor nu i Katrineholm, hemma hos Bibi och Stefan. Deras initialer har jag målat dit, som emblem. För övrigt trivs de i K-Holm.
Ja, det var allt för idag. I helgen ska jag åka iväg och hämta två gamla fina skåp. Längtar att få sätta tänderna i dem...nja, åtminstone penseln.
Och kära bloggvänner, mina trogna vänner. Ni vet att jag älskar er va? Ja, av hela mitt hjärta faktiskt. Även om vi inte träffats fysiskt. Ta nu väl hand om varandra och håll ut vintern, för snart kommer den...våren! Bloggträff, i sommar???
Bamsekram
Inka