Det bidde inget drömhus

Hej alla fina vänner!

Det blev inget kontrakt. Det skulle skrivas redan på lördagen vilket var i snabbaste laget. Huvudproblemet i detta läge var just våra älskade katter. Jag frågade igen om det överhuvudtaget fanns någon chans att vi kunde få ta med våra katter, men det hade de de varit tydliga med enda från början. Men vad sjutton gör man av sina håriga familjemedlemmar som man bott och umgås med i sju år och de är dessutom gifta och fått sex barn? Om vi skulle lämna dem till någon hade vi följande krav:
*Att vi kände personerna i fråga
*Att katterna inte fick säras på
*Att de fick vara utekatter, som de är nu

Hm! Lättare sagt än gjort. Och sådant är inget man fixar så snabbt.
Vi älskar våra fyrfota jamare och alla som har katter förstår nog vad vi menar.

Sen kommer vi till elen. Eftersom det är direktel i huset och som även värmer upp huset skulle räkningarna bli väldigt saftiga, speciellt under senhösten och vintern. Jag pratade med bekanta som även de betalade saftiga elräkningar även om inte deras hus värmdes upp på direkt-el. Jag fick veta att; för att värma upp det jättelika huset skulle jag kunna komma upp i summor som fyra-femtusen kronor på en månad.
Sen fick jag av hyresvärden veta att de stora fönstren inte var isolerade och att värden med fru skulle bo på ena gaveln av huset och hans syster på den andra gaveln. Och vi skulle sitta fastklämda i mitten.
Nu råkar det även vara så att vi är en familj som lever...i allra högsta grad. Ska man bo granne med oss får man räkna med, att Inka kanske sjunger för full hals i duschen, eller när jag städar eller bara är glad. Markus lirar gärna lite elgitarr, Kevin lyssnar på Hip Hop & R&B och lilla Dante låter som om han ibland svalt en högtalare...speciellt om han inte får som han vill.
Så jag tror nog att vi gjorde hyresvärden en tjänst.
Men som sagt...Synd, på ett sånt bedårande drömhus.

Tur att man har loppisar då som tröst, för ingen var mer ledsen än jag när jag vaknade upp till verkligheten igen. Här är lite jag köp, som kompensation:





Denna fina gamla soffa ska jag försöka klä om. Har aldrig klätt om en soffa förut men...man har åkt till månen, så varför inte?




Med tillhörande stol - Båda för 200 kronor




Två st. änglaljusstakar i keramik som jag målade från ont-i-magen-brun...till vita. 15:-/st





Ett sött kakfat i glas med silverhållare





Allt behöver inte vara vitt (trodde aldrig jag skulle säga så, haha). Denna bedårande lampa köpte jag för att ställa på byrån framför tavelväggen. Där matchar den minsann. Frågan är; är den gammal...eller är den ny, fast i gammal stil? Någon som vet???





En bur som tog en hel dag att måla vit. Var ljusbrun innan. Ge mig gärna tips om vad jag kan ha i den. Trettio kronor var priset på den.




Jag blir helt knäsvag när jag råkade springa på detta decilitermått. En ynka tia kostade den (gratis nästan).





Och litermåttet stod bredvid för 15 riksdaler - också nästan gratis. Så fint!




Jag hade en gammal blomsterlåda i trä på tomten som vittrats sönder. I den fanns ett underrede i plåt/zink. Lånade två stycken plåtsaxar av grannen som är smed och klippte till 2 klockor. Målade dit urtavlor, shabbade och strök på ett lager lack. Nu ska jag bara köpa 2 urverk och visare. Har alltid velat ha ett par sådana hemma...och nu får jag ju det.





Förresten var det jättekul att klippa i plåt, men vad ont det gjorde i handen efter någon timmes klippande. Klippte också till fyra olika krucifix.


Det var allt för idag. Ha det nu så gott gullungar och ta väl hand om er.
På fredag ska jag och mannen ut och äta, för då har vi stått ut med varandra i 10 år, hahaha.
Jag ÄLSKAR min Markus! Han masserar mina axlar och fötter i stort sett varje kväll och serverar mig kaffe när jag helt utmattad sätter mig i TV-soffan på kvällen.

Men nu ska jag in och kolla på era bloggar och...INSPIRERAS.

Kram Kram

Inka